Visst verkar han nöjd? 

Det är han, som han sliter och tuggar. Är förtjust i märgben, återanvänder dom gärna när det är "tomma" genom att fylla dom med något annat smaskigt och lägga dom i frysen.

Dexter hade hela puffe och korgen fulla med märgben när han bodde hos oss,  han brukade springa och hämta när han var sugen och han hade sina favoritben som var mer slitna än andra. Stora tösen nämnde precis tillfälle då vi lade små bitar med köttbulle i märgbenen och gömde i hela trädgården, då hade han att göra.

Det går inte att undvika att tänka på Dexter nu när Casper är hemma, man jämför så klart och försöker komma ihåg hur man gjorde och hur det var. Det går i ock för sig inte en dag utan att man tänker på honom oavsett. Han är saknad, min älskade hund.

Ett fotografi från dagen då han lämnade oss för sitt nya hem.

En del av mitt hjärta tillhör för alltid denna fining. 

Fredagkväll, pizzan är inmundigad och första barnet är i säng.

Det har varit mycket hela veckan, ett vilddjur på 4 ben och ytterligare två på 2 ben som far runt och får huset att likna ett bombnedslag, dessutom ingen tid att vända bombnedslaget till hus igen. Skulle ljuga om jag påstod att jag njöt av kaoset men det vänder snart när vi har hittat en vardagsrytm igen.

Valpis heter just nu Casper, men vi har till och med söndag på oss innan vi bestämmer oss helt. Casper avskyr kyla, finns det någon varm plats att trycka in en liten staffenos på så är han där, trots detta drog jag ut honom utanför tomten på en första snuserunda ner till dagis idag, en runda på hela 500m. Motvilligt följde han med och halva vägen satt han dessutom upptryckt tillsammans med lilleman i åkpåsen.

Imorgon bär det av till Mobro med sambo och Diesel, ska bli spännande att se vad hon säger om ett litet knytt.

Gör man sig söt kommer man undan med nästan allt...

Casper tycker att det är väldigt orättvist att inte han får leka med Max leksaker när Max får leka med hans.

Säger hej till nya Matte vid hämtning hos Uppfödare Linda på Ozkagården´s kennel.

Då bär det av norrut, för på måndag är det dags!

Cæsar ska äntligen bli våran, som vi har längtat efter att få ta med honom hem.

Vi köpte det sista som fattades - valpkoppel - här om dagen så nu är vid redo.

Det är namnet jag har satt klorna i och jag fick intrycket att även mannen i mitt liv var säker på det... not... uppenbarligen. Arghhhh, sliter mitt hår över denna namnjakt.

Borde gå och städa undan i köket och slänga in en maskin tvätt, till, i källaren. Men jag är för valpsjuk för att göra något annat än att sitta och längta efter lilleman. Planera och fundera på namn.

Nu har vi dragit ner antalet namnförslag till färre än 10 och Uppfödar-Linda har sagt vilket hon har som favorit. Defenitivt ett av de namnen som ligger högst på min lista, faktiskt det enda namnet som har hängt med sedan vi var och tittade på Valpisarna för snart 2 veckor sedan.

Imorgon kommer förmodligen Valpis täcke och alla leksaker jag beställt över nätet och min snälla pappa har ordnat en canvasbur i modell mindre åt Valpis.

Vi är redo för att ta emot vår nya familjemedlem!

Tiden går så sakta, vi längtar efter dig Valpis!

Ännu en tidig morgon. Läser avundsjukt om barn som sover till 7 eller 8 på morgonen. Det har mina aldrig gjort, mellan 5 och 6 tycker dom att det är lagom tid att stiga upp, året om. Så att stanna uppe halva nätterna för att titta på Tv eller pilla navelludd är inget vi kunnat göra på många år. De sista dagarna har vi kastat oss i säng våd 20.30 - snåret. Allt för att samla lite sömn nu innan Valpis kommer.

Ja, det där med namn till Valpisen är inte det lättaste. Som vi funderat och funderat för att komma på ett riktigt bra namn. Men icke, inte än.

Den stackaren kommer att vara namnlös när vi hämtar honom.

Nu är det enbart 6 dagar kvar tills det är dags att hämta hem honom! Som vi längtar! Täcket och de sista leksakerna kommer under veckan och med lite tur kan vi komma över en mindre Canvasbur till en billig penning. Vi fick låna en i storlek JÄTTESTOR av mamma och pappa men eftersom vi redan har en stålbur i storlek JÄTTESTOR så får dom behålla den. Vi är ute efter en liten canvasbur som vi kan lära Valpis är trygghet och vila och som utan problem går att fälla ihop och ta med.

Stålburen står där den står, väger sina kilon och är lika smidig att kånka runt på som ett kylskåp ungefär.

Vi får se om orken finns att dra iväg med vänninan och henner Allvar till ridhusträningen ikväll. Annars är veckan uppbokad med föräldragrupp, BVC-besök och lite annat smått och gott.

Ingen tur med presenten hade han, trots att vi höll tummar och tår för en miljon eller två.

Men vem behöver miljoner när man har barnbarn att jonglera med?

Kusin Diesel säger att hon varken behöver miljoner eller barnbarn, räcker med min husse och matte och möjligen en liten kakbit...