Mickes släkt har varit hos oss över helgen och nu när det har åkt är julen över för i år. Så nu är det dags att plocka ut julen, i eftermiddag åker granen in i värmepannan och i veckan förvandlar vi huset till det gamla vanliga tråkiga.

Detta innebär också att våren är välkommen! Tittar ut genom fönstret och snöblandat slask faller från himlen. Suck.

Trots det så begav Casper och jag oss ut på hundträff vid simhallen, gick en promenad och for runt som små blöta snöbollar i rastgården. Nu är han trött med stort T. Hundkusinen Diezel har upptagit hela hans värld under tiden han har varit här. Första och förmodligen sista gången, då Diezel är hanhundsilsk och inte troligen inte kommer att klara av att umgås med Casper när han blivit större.

Casper och Diezel som delar skål.

Även om det är träning för Casper att träffa andra hundar så ångrar jag att vi lät dom leka, Casper behöver nödvändigtvis inte lära sig att alla hundar som hälsar på är "hans kompisar". Dessutom är det svårt när man har så olika syn på hunduppfostran och man gärna skulle vilja att de som stiger in i ens hem respekterar de regler som är satta för den hunden som lever i hemmet.  Ett exempel är att Casper INTE får bita, inte på skoj, inte lite, inte alls. Eller att Casper endast får hälsa när han är lugn. Så, lite trött är man efter helgen, hålla koll på både hund och 2-benta.

Jag tror att man helt enkelt väljer att umgås mer med människor som delar ens grundvärderingar när det kommer till såväl barnuppfostran som hunduppfostran - speciellt under den tiden barnen är små/valpen är liten. För det gör livet mycket enklare.

Scarlette och Royal.